Idag är det dags för musikklassernas årliga luciakonsert, och det är ungefär vid den här tiden på året som jag saknar min gamla skola så mycket så mycket! För att ha konsert, och speciellt luciakonsert, med människorna där är nog det mysigaste man kan göra! När man med kransen på huvudet vandrar in i domkyrkan och möter klasskompisar som febrilt knäpper kort på allt de ser. Pillet med ljusmanchetterna och låtlistan som ska sättas fast därpå utan att brinna upp. Knytandet av den PERFEKTA rosetten med det röda bandet. Nervositeten då hela domkyrkan tystnar för att lyssna på klockorna som slår, och de sista "lycka till":en som utbyts med blickar innan alla vänder ansiktena mot musiklärarna som står på pelarna bak i domkyrkan och ger ton. ............SANKTA LUCIAAA, ljusklara HÄÄGRING. 

Ja det är fint. Oj så fint det är. Även fast jag numera är utesluten ur denna mysiga process är det självfallet så att jag sitter i publiken och gråter nostalgitårar. Ni ser mig även, tillsammans med mina tjejor, hjälpa till att placera alla virriga föräldrar på rätt platser i kyrkan, så kom fram och fråga MÄ om hjälp om du är en av dom. Hoppas på att få träffa många gamla ansikten också!! ÅH SÅ MYSIGT DET SKA BLI! 

 

Kommentera

Publiceras ej